TheSigners

Okej, jag bekänner..
Den tjugo minuter långa promenaden till skolan har jag ägnat åt att spana in rumpor. Mestadels på killar..
Ja. Ehm. Men jag har lite utav en bortförklaring faktiskt. Får se om ni godkänner den.
Jag är mitt uppe i Olivias jeans och ska sen börja på Davids, och känner att jag vill ha lite inspiration till bakdelen och fickorna - det måste bli något udda, eget, häftigt, spännande, nytt... ja ni förstår.
Så när ett par grymt snygga jeans ställde sig framför mig i väntan på grön gubbe kunde jag inte annat än spana in. Så går jag där bakom med ögonen fastklistrade på hans bakdel och funderar om det skulle vara hemskt oartigt och oetiskt att smygfota rumpan på han. 
Du kan faktiskt inte smygfota en okänd människas rumpa nyman! Det går ju bara inte. Och vad ska folk tro? När du böjer dig lite lätt fram med en kamera i handen och tar kort på någons rumpa. Och tänk sen om personen i fråga skulle vända sig om i precis det ögonblicket? Vad i hela fridens namn hade du tänkt att säga då? "Ehm, jag tänkte bara ta kort på din rumpa, för du hade så fina jeansfickor.." Nej, det går inte för sig, du får försöka memorera istället!

Sen kommer jag på den geniala idén att jag faktiskt kan smygfota! Jag går med stora hörlurar kopplade till mobilen och jag kan ju faktikst låtsas skriva sms eller byta låt eller nåt men egentligen zooma in som sjutton och ta kort på killen som går två meter framför mig. Smart tänkt!
Så jag drar fram telefonen och börjar zooma, vad händer då? Killen svänger. Inte jag.

Och jag kan tyvärr inte tillkalla mig mitt halvfotografiska minne just nu och erinra mig hur fickorna såg ut. Bajs.
Hur har er morgon varit?