TheSigners

Det var en gång sju småflickor som bestämde sig för att anordna en modevisning tillsammans. Med tiden växte deras relation till varandra allt starkare och de blev som en liten familj. Var och en med sin egna roll. Alla lika betydelsefulla och viktiga.
Eftersom att jag blev utnämnd till mamma väldigt tidigt så tänkte jag att det vore på sin plats att jag berättar lite mer ingående om mina sex små flickor. Jag vet att vi alla redan presenterat oss själva i början av bloggen, men ärligt - hur objektiv är man egentligen när man ska beskriva sig själv? Så jag tänkte göra ett försök att berätta om de andra istället...




Först och främst har vi min andra hand, Lindam, hon är den äldsta storasystern som får ta på tok för mycket ansvar gentemot de andra. Hon hjälper mamman (mig) med i princip allt. Ser till att det ordning och reda på de andra småbrudarna. Och det kan jag lova, att det kan man behöva hjälp med. Hon är väldigt ordningsam och intiativtagande. Medans jag går och funderar på hur vi ska lösa ett problem har hon redan fixat det. En riktig klippa det är vad hon är. 
Näst i tur är våran Lisa. Tjejen som skänkte världen mer färg. Vem som än är ledsen, nere eller allmänt trött och kramas av henne får genast mer energi. Det är verkligen så, hon är otroligt peppande och alltid optimistisk. Jag tror faktiskt aldrig att jag sett henne arg eller ledsen på riktigt.
Sen har vi ju våra kära tvillingar Nisse och Foung. Nu kunde man ju tro att de skulle vara ganska lika, enäggstvillingar som de är och allt. Men se då känner ni inte våra tvillingar inte. Nej, nu kom ju Foung till världen först så jag berättar väl om henne först då. Hon beskriver sig själv som den som säger det vi andra tänker och jag är benägen att hålla med. Det kommer oftast något otippat från hennes mun, men när man väl tänker efter så håller man ändå med om det hon säger. Till skillnad från Lisa kan hon lätt blossa upp i plötslig vrede när något går på tok och då vill man inte gärna vara nära. Hon svär och spottar och fräser. Ofta står vi andra och skrattar åt henne några meter bort för vad hon än säger så är hon faktiskt riktigt söt när hon är arg.
Nisse då? Först och främst måste jag nämna hennes hår. Det är hennes stolthet och en av mina största källor till svartsjuka. Men svartsjuk ska man inte vara så vi säger att jag är otroligt glad för hennes skull i stället, det låter bättre. Sen kan jag berätta att hon är fruktansvärt pedantisk och nöjer sig inte för ens det är precis så som hon vill ha det. Det som Nisse tillsammans med sin syster medför till gruppen som ingen av oss andra nånsin kommer kunna mäta oss med är deras färdighet för konst. Har ni en gång sett deras skisser är ni för alltid hänförda. Att någon överhuvudtaget kan rita hälften så bra som de är en ständig gåta för mig.
Sen har vi min lilla fågelunge, Mikkan. Vad vore vi utan henne? Mikkan finns för oss alla, är duktig på att lyssna och klockren i sina kommentarer. Jag vet inte hur många citat jag skrev ner från ettan för att minnas allt vi gjorde. Men Mikkan är även en lite fågelunge som man får ta hand om lite extra. Det är Mikkan som behöver massage när vi kollar film, det är hon som behöver te för att bli varm och det är hon som ger en största leendet när hon sitter där med tekoppen i famnen. 
Sist har vi Trygg, vi skulle kunna kalla henne lillasystern för enkelhetens skull. Det är Trygg som försover sig tre måndagar i rad, som tappar grejer på golvet och som behöver haklapp när hon ska äta cocosboll. Men det är också Trygg som hjälper oss alla när vi ska sy jeans, som nästan alltid är klar först och fast hon själv sällan blir nöjd alltid gör grymma grejer. Utan Trygg skulle det vara väldans mycket tråkigare.

Detta är de underbara flickorna i TheSign! Jag vet inte varför jag blev mamman så tidigt, men det är faktiskt en historia  de andra får berätta.
Nu ska jag kolla film med min egen mamma, ha det bäst!
/nyman