TheSigners

Dags att uppdatera?... mjotack!

Har haft sjuuukt mycket att göra den senaste veckan så kan kanske skylla på det.
Så har inte varit så nedrans engagerad till detta project som man igentligen vill vara och med detta beteende medföljer konsekvenser som... STRESS!!!

OMFG! De är snart, det är snart , snart som i 3, upprepar 3 ynkla månader kvar! DE ÄR SNART!!

Jag kommer bokstavligen att med min mjuka huvudkudde till sysalarna under julovet och bli en sy-nunna då jag helt och hållet har dedikerat mitt liv till symaskinen. Dennes beteende är min lag.


Annnars mår jag fullkomligt normallt. Har börjat sy på ett par jeans...


Fy fan va fattigt det låter! ETT par jeans!

Nej nu ska det sys!

Förövrigt så måste jag tillägga att eighteen surely is sweet :)

KRAM/ Seat ni

Det var en gång sju småflickor som bestämde sig för att anordna en modevisning tillsammans. Med tiden växte deras relation till varandra allt starkare och de blev som en liten familj. Var och en med sin egna roll. Alla lika betydelsefulla och viktiga.
Eftersom att jag blev utnämnd till mamma väldigt tidigt så tänkte jag att det vore på sin plats att jag berättar lite mer ingående om mina sex små flickor. Jag vet att vi alla redan presenterat oss själva i början av bloggen, men ärligt - hur objektiv är man egentligen när man ska beskriva sig själv? Så jag tänkte göra ett försök att berätta om de andra istället...




Först och främst har vi min andra hand, Lindam, hon är den äldsta storasystern som får ta på tok för mycket ansvar gentemot de andra. Hon hjälper mamman (mig) med i princip allt. Ser till att det ordning och reda på de andra småbrudarna. Och det kan jag lova, att det kan man behöva hjälp med. Hon är väldigt ordningsam och intiativtagande. Medans jag går och funderar på hur vi ska lösa ett problem har hon redan fixat det. En riktig klippa det är vad hon är. 
Näst i tur är våran Lisa. Tjejen som skänkte världen mer färg. Vem som än är ledsen, nere eller allmänt trött och kramas av henne får genast mer energi. Det är verkligen så, hon är otroligt peppande och alltid optimistisk. Jag tror faktiskt aldrig att jag sett henne arg eller ledsen på riktigt.
Sen har vi ju våra kära tvillingar Nisse och Foung. Nu kunde man ju tro att de skulle vara ganska lika, enäggstvillingar som de är och allt. Men se då känner ni inte våra tvillingar inte. Nej, nu kom ju Foung till världen först så jag berättar väl om henne först då. Hon beskriver sig själv som den som säger det vi andra tänker och jag är benägen att hålla med. Det kommer oftast något otippat från hennes mun, men när man väl tänker efter så håller man ändå med om det hon säger. Till skillnad från Lisa kan hon lätt blossa upp i plötslig vrede när något går på tok och då vill man inte gärna vara nära. Hon svär och spottar och fräser. Ofta står vi andra och skrattar åt henne några meter bort för vad hon än säger så är hon faktiskt riktigt söt när hon är arg.
Nisse då? Först och främst måste jag nämna hennes hår. Det är hennes stolthet och en av mina största källor till svartsjuka. Men svartsjuk ska man inte vara så vi säger att jag är otroligt glad för hennes skull i stället, det låter bättre. Sen kan jag berätta att hon är fruktansvärt pedantisk och nöjer sig inte för ens det är precis så som hon vill ha det. Det som Nisse tillsammans med sin syster medför till gruppen som ingen av oss andra nånsin kommer kunna mäta oss med är deras färdighet för konst. Har ni en gång sett deras skisser är ni för alltid hänförda. Att någon överhuvudtaget kan rita hälften så bra som de är en ständig gåta för mig.
Sen har vi min lilla fågelunge, Mikkan. Vad vore vi utan henne? Mikkan finns för oss alla, är duktig på att lyssna och klockren i sina kommentarer. Jag vet inte hur många citat jag skrev ner från ettan för att minnas allt vi gjorde. Men Mikkan är även en lite fågelunge som man får ta hand om lite extra. Det är Mikkan som behöver massage när vi kollar film, det är hon som behöver te för att bli varm och det är hon som ger en största leendet när hon sitter där med tekoppen i famnen. 
Sist har vi Trygg, vi skulle kunna kalla henne lillasystern för enkelhetens skull. Det är Trygg som försover sig tre måndagar i rad, som tappar grejer på golvet och som behöver haklapp när hon ska äta cocosboll. Men det är också Trygg som hjälper oss alla när vi ska sy jeans, som nästan alltid är klar först och fast hon själv sällan blir nöjd alltid gör grymma grejer. Utan Trygg skulle det vara väldans mycket tråkigare.

Detta är de underbara flickorna i TheSign! Jag vet inte varför jag blev mamman så tidigt, men det är faktiskt en historia  de andra får berätta.
Nu ska jag kolla film med min egen mamma, ha det bäst!
/nyman

Efter vinsten :)

Förlåt mig att jag tjatar när Lisa redan berättat att vi vunnit, men jag är så oerhört stolt över oss! Det här är våran bebis, det är verkligen det. Man blir ju alldeles rörd och faktiskt förvånad när så många människor är så uppriktigt intresserade av vårt arbete.

Det känns otroligt häftigt. 
Nu ska jag göra helg och det ska jag göra med ett leende!
/nyman

Imorgon ställer vi ut TheSign-ers UF i en monter på entreprenörsmässan! Mässan är öppen 13:00-20:00 imorgon och 9:00-13:00 på fredag. Kom dit och prata med oss, få våra nytryckta visitkort och flyers som vi är hemskt stolta över. Kom och hälsa på!

/nyman

Hello crazy people in the world!
Första gången jag bloggar, woohooo! :D
Just nu sitter jag här med Nyman. Men inte bara med henne faktiskt, alla vi sju tjejer sitter här uppe i bildsalen och pysslar och knåpar med våran skylt till entreprenörmässan. Det blir så fint så fint så jag blir alldeles rörd ;)
MJ-musik dånar i högtalarna och vi blir bara mer och mer peppade inför mars månad! Det här ska bli så jäkla kul så jag håller på att dö!

Men nu ska jag återgå till pysslandet, för snart är det dags att gå hem!

ps. alla står nu och dansar i ring för att skylten blev så jävla snygg!.. detta skulle ni bara se!  (hehe) ds.

OCH, det här var första, men inte sista gången jag skriver i bloggen, jag lovar dig.. Jonna! 

Hem och käka CHIIPS..!

HejHej / Trygg

För att uppfylla det jag sa i mitt förra inlägg skriver jag nu detta :)

Tänkte bojkotta det smäktande schabblet och ge er lite mer illustrerade versioner av detta project :)

Men först tänkte jag uppdatera min del av detta rafflande äventyr.
Jorå! det går an. Har börjat klippt ut delar så jag tror att jag snart ska entar sy-eran. Och det bara KLIIIAR i fingrarana när jag tänker på vad som väntas :). Förstå att se plaggen man har abetet med sen den ljuva sommaren in flesh!... eller ja, i en användbar form.
Mäktigt.

Och stressigt.
vi alla kom även på att i fredags var det EXAKT 4 månader kvar till THE day... WHOT!??
...
HUH!?
...

Så för all som vill en väl kan ju dediketra en innerlig liten bön till oss.

Jojust! vi är sen tisdags ett UF företag med. Vi tänkte vara det från börja men det lät ju bara som om man fick en massa extra pappaer att hålla reda på. Så vi sket i det.
Sen kom en supertaggad (syntes V E R K L I G E N att han var en fräsk student som just har börjat på sitt första riktiga jobb. Lika entusisatisk som en Disney stjärna och fick en att känna sig som en totalt utbränd 40- åring med medelålders-kris) informatör från UF. Efter ca 10 min var vi alla övertalade.
Så THE SIGN-ers UF är namnet.


från UF mötet

Om ni har en liten ledig lucka torsdagen den 19 november och fredagen den 20 november så sväng gärna förbi Virginskas Oscariahall. Där kommer vi stå med våran monter, peppade soh taggade som svart/vita scouter :)



Tänkte inte ladda upp några mer bilder just nu. Blev en bild på gänget men nu vet ni ialla fall vad ni ska spana efter på tors och fredag ;)

Tänkte även göra ett inlägg med en massa "behind the scenes" bilder. Har en del i bakfickan som är vääldigt värda att se ;)

tjingeling / Nisse

Fika bestående av hembakad råglimpa med solroskärnor, pumpakärnor och linfrön med smör och skinka. Ingen dricka. Jag gillar verkligen brödet, men hur gott är det att äta bröd utan något att dricka till egentligen? Men det mättar i magen i alla fall.
Det har inte varit min morgon idag, saker går åt skogen och trådraken blir helt sned fast den ska vara rak. Idag ställer jag mig frågan: Fanns det inget vettigare att göra med sitt liv än att mäta ut en nedrans trådrak på en fredagsmorgon (för mig kommer det vara morgon fram till lunch ungefär...)? Men sen när jag sansar mig och saker fungerar vet jag att jag egentligen tycker om det. Det är bara det att jag inte sansat mig än, och sakerna har inte börjar fungera än. Därför är mitt humör inte det bästa. Men det blir bättre, nu har jag ju dagen till ära till och med tryckt ner sveriges torraste fika i halsen.

/nyman

Nyman sa: Aha, vem ska blogga om att vi är här och syr då ??
så
ja

Nu är vi alla (utan Lindam och Tryggis...Kom hiiit. Dåh ) i sömnadsalen och syr :)
och pumpar ut musik ur Jonnas mobil, Dashboard Confessiolan? Confessionasion? - Hands down
Feeeeiijnt :)

nå mer...
Nepp, inge mer!
eller jo, nu hör jag i bakgrunden att Jonna ska pissa och hon har typ hållit sig sen M O R G O N E N
...säger bara stackars hennes kissblåsa :O
men annars inget mer intressant att veta


Nummer 3 på bild 2: Kissblåsan
Fatta
Samla vätska i den lilla sen morgon
Damn

/Tack för mig, Foung

Nu blir det ett första inlägg av Nisse. Hör ju Nyman jamsa om bloggen dagligen så de är väl dags att lyda fröken.
Så projektet går ju an , sakta måste man dock påstå men åtminstånde fram.
95 % av mönsterkonstruktionen är klar så ska väl börja på plaggen ...imorn :))

Läässkiigt.

Hela gänget ska även göra en tur till John bauer imorn där vi ska bli fotade.

Läässkiiigare.

Känner mig ganska sentimetal just nu så nu får ni läsa ett sådant inlägg.
Hela detta projekt är en utmaning...tar det igen, en riktigt tokig utmaning med tanke på allt annat jobb som det 3:e året på gymnasiet medför.
Men.
Fyf**k vad glad jag är att jag gör detta med dessa störtsköna människor.
Med er blir de törra sysalarna eldorado, sprätta-sömmar-man-sytt-30-gånger-om-momenten blir minnen fyllda med magknipande skratt och kroppsnötande sypass blir livade utgångar med tabledancing. Dom flesta brukar utala ordet "projektarbete" som en svordom , men med er utalar jag det som om det vore det dejligaste ordet en människa någonsin kan yttra.
Ni gör det sista "tuffa" året till ett en kärlekskomedi man kommer villja se om och om och om igen. Ni gör mig varm inombords, fullkomligt euforisk, hängiven och fy fasiken vad smörig jag är !!
Ska sluta nu innnan jag börjar skriva kärleks dikter som som Shakepeare eller Carola skulle digga.

Skit samma!
You guys are the cheese on my macaronies. The end.

Lovar att skriva mindre sentimentalt nästa gång.

hade gött / Nisse